Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i svensk spänningslitteratur. Nu byter han tillfälligt spelplats och från ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten.

Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.

Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset. Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.

En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

Med Sankta Psyko har Johan Theorin åstadkommit en psykologisk rysare i toppklass.

Hur kom du på denna bok?
Jag gick med min lilla dotter i barnvagnen i en främmande stad för många år sedan, och kom plötsligt fram till statsfängelset som omgavs av en hög betongmur med taggtråd på krönet. Hon visste förstås inte att vi gick längs ett fängelse, hon fortsatte jollra och skratta nere i vagnen, men för mig var det lilla barnet vid fängelsemuren en stark bild som fastnade i huvudet. Vi kanske inte vill tänka på det, men varje fånge och inspärrad patient var barn en gång i tiden.

Har något av detta hänt på riktigt?
Ja … Nej … Jo.

Vad inspirerade dig till att skriva denna bok?
Ondskan i världen, den kan man grubbla mycket över. Varför finns den? Varför är vi så fascinerade av den?

Kommer det någon fortsättning?
Kanske, men i så fall blir det vad som brukar kallas ”en fristående fortsättning”. Slutet på Sankta Psyko lämnar några lösa trådar som går att spinna vidare på.

Hur ser resten av din höst/julplaner ut?
Jag håller på att samla ihop mina öländska kortare historier och skrönor till en novellsamling som nog kommer ut nästa år.

Dold talang?
Jag kan stava till ordet ”kassettbandspelare”. Men eftersom ingen använder sådana längre är det tyvärr en ganska värdelös talang …