Anna och Mats bor inte här längre

Kartongerna står färdigpackade i Anna och Mats gamla lägenhet. Skilsmässopapperen är nyss underskrivna. I sex månader får vi följa de första stapplande stegen i deras nya, parallella liv. Hur gör man när man ska börja om på nytt? Om det vet de mindre än de någonsin kunde föreställa sig.

Anna och Mats bor inte här längre

Författare:
Helena von Zweigbergk
Förlag:
Norstedts

Det har gått tre år sedan Anna och Mats äktenskapskris briserade under en semestervecka på Sicilien. Trots alla försök att lappa ihop äktenskapet har de inte lyckats komma vidare. Nu är skilsmässopapperen underskrivna. De har skaffat sig varsin lägenhet och ordnat så att barnen får bo hos den ena och den andra varannan vecka. Men en sexton år gammal relation med två barn - Sebbe har hunnit bli fjorton och Molly tio - är inget man lättvindigt lämnar bakom sig. Det tar tid att hitta fram till något nytt och eget.

För Anna är det tufft ekonomiskt, och för Mats är det svårt att överhuvudtaget förstå hur han hamnat här. Inte blir det enklare när nya partners dyker upp och blandar sig i. Mats har redan kastat sig in i en ny relation med den unga och målmedvetna Johanna som driver saker snabbare än Mats egentligen klarar av. Anna längtar efter kärlek - hoppas på den stora, enda - men har samtidigt svårt att lämna sin ängsliga roll som formades under åren med Mats.

Barnen är viktigast för både Anna och Mats, men de känner sig handfallna som föräldrar utan varandra. Och barnen både ser och förstår mycket mer än de vuxna inser.

Under sex månader får vi följa Anna och Mats resa mot nya självständiga liv. En skilsmässa som skakar om dem båda i grunden på ett sätt som ingen av dem är beredda på. Och Helena von Zweigbergk skildrar det med en realism som skaver och en djup förståelse för sina karaktärer och deras skilda känslor. Det är starkt och inkännande. En berättelse som inte släpper taget om dig.

 

 

Relaterat

Krönika Helena Von Zweigbergk

KRöNIKA HELENA VON ZWEIGBERGK

Det är inte bara de tunga visdomarna man minns i sitt läsande. Champagne kittlar så underbart i näsan (Allerromaner). Det skulle komma en dag då jag också skulle fnittra ”tihi” och titta in i ett par mörka ögon. Han kunde inte motstå hennes uppnosiga bröst för allt guld i Fort Knox (Manhattandeckare). Uppnosiga? Det där satte griller i huvudet på mig. Hur då? Hästar och England, då är det jodhpurs och cashmerekoftor som gäller (Jillböckerna). Det är först i vuxen ålder som jag vet vad det är. Då, när jag var barn, var det magiska ord som jag föreställde mig var ett alldeles underbart inslag i en värld jag ännu bara kunde förnimma genom böcker. Böcker öppnar världen. När jag var barn levde jag i dessa förnimmelser, läste jämt, vände och vred och fantiserade om formuleringarna. Också i vuxen ålder älskar jag känslan av att förlora mig i en bok, att vistas i den märkliga bubblan av förnimmelser som läsande är, se, höra, smaka, känna. Att få kliva in i en annan människas innersta rum. Ingenting annat får världen att kännas större.

Författare

Helena von Zweigbergk

HELENA VON ZWEIGBERGK

Helena von Zweigbergk är född 1959 och bosatt i Stockholm. Hon är journalist och författare.