Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy. Never let me go är en skildring av tre barns gemensamma uppväxt, men också en skönlitterär kommentar till en vår tids stora etiska frågor: genetik och kloning.
En historia som griper tag och ställer frågor om vad som egentligen krävs för att få räknas som människa, särskilt om du är skapad på annat sätt än det strikt konventionella. Ishiguro är en absolut mästare på att hålla fast läsaren i boken även långt efteråt.
Mycket skickligt skrivet av Ishiguro! Man får följa några barn som måste tackla stora frågor om sig själva och varandra. Ögonöppnande att läsa då man inser att detta skulle kunna ske i verkligheten om några år...LÄS!
Jag får inte nog av denna subtila story om de stora frågorna, skickligt berättad av Ishiguro. Första gången jag läste den läste jag om den direkt, för jag ville inte att den skulle ta slut!
Never let me go handlar om tre barns gemensamma uppväxt.De fostrades till att tro att de var speciella. Jag kunde inte släppa den ifrån mig,den var väldigt spännande och bidrar till eftertanke.
Mycket läsvärd.