Alkemins skam

Alkemin drömmer om absolut lycka: oändlig rikedom och evigt liv med hjälp av De vises sten. I det tidigmoderna Europa var denna metalliska mystik en självklar företeelse. Men under 1700-talets sista årtionden försvann den alkemiska traditionen ur offentligheten. Detta plötsliga brott föregicks av en rad kamper och kampanjer mot alkemisterna.

Den här idéhistoriska studien undersöker angreppen från upplysningens företrädare och guldmakarnas ansträngningar att försvara sig. I första hand utkämpades striderna genom förlöjligande och skambeläggande, vapen som är särskilt verkningsfulla i den offentliga sfären, nu som då. Det var inte så mycket möjligheten att göra guld som stod i fokus. Istället utpekades alkemisterna som galna, onyttiga, smutsiga, farliga och bakåtsträvande mörkermän.

Romantiken hade mycket gemensamt med alkemin, men i praktiken saknade romantikerna intresse för den. Upplysningens skambeläggande avlöstes av romantikens tystnad. Men alkemins tystnad betyder inte att det inte fanns några alkemister kvar i Europa. I ett appendix till boken skildras den rika alkemiska subkulturen under 1800-talet och några av dess exotiska utövare, som odlade drömmen i avskildhet.

Alkemins skam är den doktorsavhandling i idéhistoria som C-M Edenborg la fram i december 2002. Den är också den femte och sista boken från det enda svenska punkförlaget: No Fun.