Att vara utom sig inom sig : Charles Taylor, erkännandet och Hegels aktualitet

Kan man bygga en politisk filosofi på människors beroenden och sårbarhet istället för på deras självständighet, socialitet eller förnuftskapacitet?
I sin analys och omformulering av den politisk-filosofiska frågan om erkännande lyfter Victoria Fareld fram Hegels aktualitet, fram för allt via en diskussion av Charles Taylors teorier om erkännandet. 1992 utkom tre böcker som präglat de senaste 16 årens debatter om rättvisa och jämlikhet. De skrevs av Axel Honneth, Francis Fukuyama och Charles Taylor. Alla tre utgick från Hegels tes om att människan existerar inför sig själv endast genom att existera inför andra och ur denna tes utvecklade de vitt skilda filosofiska positioner. För Hegel är en lika användbar som obändig bundsförvant. Samtidigt som han låter oss tänka människans behov av att bli erkänd som den enskilda varelse hon är, visar han att det unika hos människan har sin förutsättning i att vara likadan, att i vissa avseenden vara detsamma som någon annan.

"Det är ett alldeles ovanligt välskrivet arbete, njutbart och uppiggande att läsa, som kombinerar stor beläsenhet med eget självständigt tänkande [...] Som alternativ till en filosofisk hemkomst presenterar Fareld ett eget originellt utkast till en filosofi om vidkännandet. 'Att vara utom sig inom sig' betyder nämligen att aldrig vara identisk med sig själv, att inte hasta förbi människans utsatthet för att nå fast mark under fötterna utan att 'erkänna', i betydelsen 'kännas vid', 'vilja veta av', 'stå för', 'utstå' och därmed att 'ut-sättas' och 'göras o-gjord', 'upp-repas' och 'repas-upp'." (Bengt Kristensson Uggla, SvD)

"Hennes bok fungerar som en ingång till historien, men historien fungerar också som en spelplan för nuet, ett blad som hela tiden skrivs om. Och trots, eller tack vare, detta oförtröttliga tillbakablickande, har hon alla förutsättningar att bygga fram en politisk filosofi som kan ta oss in i framtiden, som kan se till såväl erkännandets som osynliggörandets mekanismer." (Sinziana Ravini, AB)

"Fareld nöjer sig inte med att kunnigt rekapitulera en aktuell debatt. Hon tar också ett filosofiskt steg längre än både Taylor och Honneth och föreslår en politisk filosofi byggd inte på identitetsskapande erkännande, utan på en djupare existentiell utsatthet. Och där hämtar hon inspirationen från Hegel själv. [...] Med en konkret och kreativ läsning erbjuder hon på så vis ett positivt svar på frågan om Hegels bestående aktualitet." (Hans Ruin, DN)

"... jag kan inte påminna mig om att jag läst något så genomtänkt och så filosofiskt välgrundat av en svensk idéhistoriker på åratal. Det är friskt satsat, djupt tänkt och bitvis en ren njutning att läsa." (Björn Sandmark, sandmark-kultur.blogspot.com)

Victoria Fareld är idéhistoriker, verksam i Göteborg och Berlin.