Barns kamratrelationer i förskolan

Studien är en kartläggning av 353 barns sociala relationer i förskolan med fokus på deras kamrat- och vänskapsrelationer. Studien handlar också om pedagogers uppfattningar om barnens sociala egenskaper och färdigheter. Studiens syfte är att få ett underlag för att diskutera om förskolan är en miljö som verkar för alla barns möjligheter att skapa goda relationer med andra barn. I undersökningen medverkar barn i åldern tre till sju år och personal från 18 avdelningar fördelade på nio förskolor. Avhandlingen bygger på två empiriska studier, dels intervjuer med barn om val av kamrater utifrån en sociometrisk metod, dels pedagogers skattning av barnens sociala egenskaper och färdigheter. I studien tas utgångspunkt i tre teoretiska perspektiv eller diskurser för att motiverar varför förskolan bör vara en plats där alla barn skall ha möjlighet att skapa goda sociala relationer till andra barn. Dessa är moralfilosofi, utvecklingspsykolog och förskolans läroplan (Lpfö-98). Den sociometriska studien visar att flertalet barn i undersökningen känner tillhörighet och samhörighet med sina kamrater och att tre fjärdedelar av barnen ingår i vänskapsrelationer. Resultaten visar även att det förekommer stora skillnader både mellan och inom avdelningarna i fråga om barnens sociala relationer, en skillnad som inte har kunnat relateras till studiens bakgrundsvariabler som barnens ålder och kön eller antal barn på avdelningen. Den största skillnaden gäller antal valda och inte valda barn på så kallade inkluderande och exkluderande avdelningar. Jämförelsen mellan resultaten från den sociometriska studien och pedagogskattningarna visar att det föreligger skillnad mellan å ena sidan pedagogernas uppfattning om barnens sociala egenskaper och färdigheter och barnens sociala tillhörighet och samhörighet. Pedagogerna uppfattar barn utan kamrater som mindre kompetenta jämfört med de barn som väljs som någons kamrat och vän. Skillnaden mellan pedagogernas uppfattning av de "inte valda" barnen jämfört med "kamraters" egenskaper och färdigheter ökar i takt med kamraternas ökade popularitet. De slutsatser som dras av resultaten är att barn på skilda avdelningar ges olika möjligheter till socialt samspel och social gemenskap med jämngamla kamrater. En annan slutsats som dras av resultaten är att personalens uppfattningar om barns egenskaper och färdigheter antas säga något om vilka förväntningar som personalen har på barnen och att barnen i stor utsträckning lever upp till dessa förväntningar. Dessa processer av förväntningar och ageranden kan vara dubbelt riktade. Barnens handlingar och agerande i sociala situationer kan påverka personalens uppfattningar om barnens egenskaper och färdigheter, samtidigt som personalens uppfattningar kan påverka barnens sociala relationer. Den viktiga slutsatsen är emellertid att den dominerande förskolediskkursen om det kompetenta barnet inte gäller alla barn. I föreliggande studie finns det inte underlag för att svara på frågan om vad barn i förskolan har för avsikter, känslor och relationer som de söker respons på av sina kamrater, men jag ser det som en mycket intressant fråga att studera vidare.