Bunkerbarn 438

Bara 1,5 år gammal och med en namnlapp runt halsen sattes jag
1958 på en av bussarna som gick mellan Braunschweig och Sverige.
Den tyska staden Braunschweig hade blivit svårt drabbad av kriget och återuppbyggnaden tog lång tid. Många människor levde i nöd.
Barack- och bunkerbarnen skulle få uppleva något annat än kala väggar, smuts och hunger. Själv kom jag från Braunschweigs största bunker, "helvetet på jorden".
Några få av barnen som kom blev kvar i Sverige. Jag var en av dem. Banden till mitt biologiska arv och min historia klipptes av. Vad hände med de som blev kvar? Många av de obesvarade frågorna behövde få svar. Alla människor har rätt till sin historia. Vi påverkas av vårt förflutna även om vi inte vet om det.