Därför Euron - tio ekonomer om den gemensamma valutan

De positiva ekonomiska effekterna av euron är betydande. Den gemensamma valutan ger ett kraftigt bidrag till ökad integration av de europeiska marknaderna. Detta leder till ökad produktivitet, mera konkurrens och en press nedåt på priserna. Detta är betydelsefullt för ett land som Sverige, som har en hög inhemsk prisnivå. Detta är en av de slutsatserna man kan dra av "Därför Euron. - Tio ekonomer om den gemensamma valutan"
Under de senaste åren har det kommit fram en rad viktiga forskningsresultat som påvisar stora positiva ekonomiska effekter av en valutaunion. Det mesta av denna forskning har framkommit efter 1996 då Calmforsutredningen presenterades. Detta är en viktig förklaring till att utredningen och den efterföljande debatten kring euron i Sverige har kommit att domineras av de stabiliseringspolitiska aspekterna av euron och att effekterna av större och bättre fungerande marknader fått en mera begränsad roll i debatten.

Den gemensamma valutan stärker EU s inre marknad i en rad viktiga avseenden, varav några är:
- En mera omfattande handel. På sikt kan man förvänta sig att den gemensamma valutan bidrar till betydande ökning av handelsutbytet mellan euroländerna.
- Mera konkurrens och lägre priser. När handeln ökar mellan länderna så ökar också konkurrensen på de nationella marknaderna. Därtill kommer att en gemensam valuta ger ökad transparens när det gäller företagens priser.
- En gemensam kapitalmarknad ger lägre kapitalkostnader. Med den gemensamma valutan har Europa fått en av världens två största kapitalmarknader. En större marknad ger ökad effektivitet.

Om Sverige ansluter sig till euron förlorar vi en nationell växelkurs och en nationell ränta. Analysen i boken understryker att växelkursen, med dagens stora kapitalrörelser inte kan förväntas vara anpassad till situationen i den reala ekonomin. För ett litet land som Sverige kan i själva verket stora växelkursrörelser vara en av de främsta källorna till störningar. Kvar på minuskontot vid en euroanslutning står dock att vi inte längre kan ha en räntepolitik som är avpassade till svenska förhållanden. Kostnaden för detta beror på i vilken utsträckning konjunkturförloppet i Sverige är synkroniserat med konjunkturen i Europa. En slutsats av bokens analys är att man med en allt mera integrerad europeisk ekonomi kan förvänta sig en ökad samvariation mellan konjunkturerna i euroländerna. Trots detta får man räkna med att finanspolitiken får ta ett större ansvar än hittills vid en svensk anslutning till euron.

Den slutsats som dras i boken är att kostnaderna för att inte kunna sätta räntan fritt är mindre än de ekonomiska förluster det skulle ge att stå utanför den gemensamma valutan. Övervägande ekonomiska skäl talar sålunda för en svensk anslutning till euron!