Den sista gästens ballad

Gregor återvänder hem från en annan del av världen. Den »tidigare lantliga trakten« har blivit en tätort, är på samma gång bekant och främmande. Också familjen har förändrats: även om fadern likt tidigare väntar med spelkorten har systern oväntat ett dibarn i famnen. Han, den äldre brodern, ska bli barnets gudfar. Av lillebrodern Hans återstår bara ett dödsbud som den äldre brodern har undanhållit familjen, och minnen, likt olyckan med brännässlorna. Till och med fruktträdgården har blivit en annan. Den ligger fortfarande på samma plats, men är inte längre möjlig att rädda. Så dras Gregor till gatorna och gränderna, till biografen och fotbollsstadion, till skogen och vidare.

I Peter Handkes roman flätas nutid och dåtid samman, det ena tycks tippa över i det andra och allt står »på en knivsegg«. På sin väg tillbaka till familjen, genom det som en gång var bekanta landskap, stannar berättaren gång på gång upp, barndomsminnen väcks till liv och inre röster träder in i dialogen. Det som en gång var har oåterkalleligt förändrats och förblir ändå bekant.