Det sista ordet

Det är vinter i Halland, och ingenstans är vintern större än i Varberg. I den stora kylan står polisassistent Patrik Flygare på sin balkong. Han vet att han är ett monster och funderar på att dö. I samma stad, i samma kyla, längtar hans arbetskamrat Agnes Folkert efter en chans att rädda liv. Hon vet att hon är usel men hon vill väl. Hon hoppas att det räcker. Olle Rask? Han är rektor på Rannebergsskolan. Han är ett odjur som längtar efter förlåtelse. Han hoppas, men han vågar inte tro. Inte i Varberg, inte i den tunga vintern.

Och så händer det.

Under den stora vintern, i den längtande staden, försvinner en tolvårig pojke. När han hittas drogad och skändad i Rannebergsskolans källare förstår alla att det bara är en tidsfråga innan nästa barn kommer att offras. Därför måste alla glömma sina funderingar, parkera sin längtan och pausa sitt hopp och kasta sig in i jakten på ett vidunder.

Och i Varberg, i den tunga vintern, sitter detta vidunder och längtar efter nästa barn. Det fantiserar, det vill och hoppas. Det har tålamod, men inte mycket.

I uppföljaren till kritikerrosade Det nionde livet återvänder Ulf Lindström till en plats som han kallar Varberg och berättar ännu en fascinerande och extremt välskriven historia om människor som gör så gott de kan.

Och om en del människor som gör så ont de kan.