Den stilige Dorian Gray besitter en skönhet som är få förunnad. Han tycks aldrig åldras och har en omåttlig förkärlek för det ytligt vackra. Men vad de flesta inte vet är att han har en mörk hemlighet; ett porträtt, undangömt, som visar hans verkliga jag. Där hans eviga ungdom inte alls är evig och där hans synder håller på att forma honom till oigenkännlighet. När det dåliga samvetet stötvis gör sig påmint får det Dorian att vackla. Kan han på något sätt rädda sin själ, innan den går hopplöst förlorad? Med allt det onda som han gjort, är det tveksamt om det finns någon återvändo.
En av mina favoriter! Denna klassiker har komplexa och bristfälliga karaktärer, samtidigt som den för fram moraliska dilemmor. Man börjar själv reflektera över sitt liv och hur man är innerst inne. Om jag skulle rekommendera en klassiker som du bör läsa minst en gång i ditt liv, så är det denna. Gray är fåfäng och självisk, som endast förlitar sig på sin yttersta skönhet och tar sina medmänniskor förgivet. En berättelse som hypnotiserar.
Med Oscar Wildes förtrollande beskrivningar och djupt tankefulla filosofiska monologer kan man lugnt säga att läsaren följer med i historien och själv blir en av de unga och naiva akademikerna han så kärleksfullt skriver om. Dramatik och allt vad romantikens era har att bjuda på.
Ett måste!
Dorian Gray är ung, vacker och oförstörd. Det vill han fortsätta vara (vem f-n vill inte det?). Istället blir det hans porträtt som åldras. Nu kan han festa hårt utan att se det minsta sliten ut. Trodde han ja. Boken känns fortfarande aktuell. När den sattes upp som pjäs lät man den utspela sig i modebranschen. Kvicka dialoger av citatmaskinen Wilde. Men glöm inte bort att det finns ett budskap här också.