Du kan kalla mig Pepsi

För mig och säkert många andra har de gripande tv-bilderna på barn med handikapp som spärras in och behandlas sämre än kreatur i Rumänien, Estland och Kina etsat sig fast på näthinnan. Vi befinner oss i mitten av 1990-talet och svenskar slår sig gärna för bröstet och konstaterar att här är det minsann annorlunda .

Men historiskt sett är toleransen för avvikande inte så djupt rotad i den svenska folksjälen heller.

Det här är en bok om Lasse och Martin, om en normtypisk vuxen och ett barn med Downs syndrom, en pedagog och en skolelev, och framförallt: en pappa och en son.

I förgrunden följer vi Lasse, som också är utbildad lärare, som på alla sätt och vis försöker inkludera sin son i det svenska skolsystemet, men också i livet i stort. Det här är deras berättelse, men även en gestaltning av svensk historia som du kanske inte känner till. Hur såg pedagogiken och särskolan ut i Sverige förr? Och hur ser den ut idag? Och vem får egentligen plats i vår svenska skola?

Boken baseras på minnesfragment, egenupplevda händelser, tankar och inspiration.

 

"Mycket bra!" Tycker BTJ.

"[...] Lasse Nohrstedt illustrerar genom boken en osentimental och äkta berättelse som borde läsas av de flesta för att förstå att allaräknas och är värdefulla som människor. Det är svårt att göra boken rättvisa men den är mycket läsvärd ochvärdefull."

Lektör Katharina Jacobsson - BTJ häfte 23:2022