EU:s rättsstatsprincip och domstolarnas oberoende

Under senare år har några av EU:s medlemsstater på olika sätt nedmonterat rättsstaten och som ett led i detta försvagat domstolarnas oberoende i förhållande till regeringarna och den politiska majoriteten i parlamenten. Denna utveckling är ett allvarligt hot mot demokratin inom EU och mot det rättssystem som är tänkt att skydda den. Samtidigt som EU förväntats hitta lösningar för att på politisk väg stoppa utvecklingen har nationella domstolar utnyttjat möjligheten till dialog med EU-domstolen för att få svar på frågor om rättsstaten och sitt oberoende. Det har gett EU-domstolen tillfälle att stegvis formulera de krav som unionsrätten ställer. I sin rättspraxis har EU-domstolen utgått från EU:s grundfördrag – särskilt artikel 19 FEU – och bland annat uttalat sig om medlemsstaters förfaranden för tillsättning av domare och system för ansvarsutkrävande samt deras regler för omplacering av domare och lönesänkning. Den primära frågeställning som författarna försöker besvara är om EU-domstolen utvidgat unionsrättens tillämpningsområde och hur det i så fall påverkat förhållandet till de nationella domstolarna. Den sekundära frågeställning som de försöker besvara är om EU-domstolen genom samma rättspraxis förstärkt EU:s möjligheter att agera mot medlemsstater som försöker begränsa domstolarnas oberoende.