Flyktingkrisen och den svenska modellen

Hösten 2015 hamnade "flyktingkrisen" i centrum för uppmärksamheten i vår del av världen. Men flyktingkrisen är bara ett akut uttryck för en allmän tendens i vår tid. Migrationen ökar både inom och mellan länder och världsdelar. Sett i ett globalt perspektiv finns en ekonomisk rationalitet i detta. Drivkraften är människors strävan efter ett bättre liv. Stora folkomflyttningar är en del av vår tids strukturomvandling.
Den svenska modellens styrka under 1900-talet var insikten att man inte kan hejda samhällets förändringar. Försöker man hålla fast vid det förflutna blir man offer för det som kommer. Den svenska modellen var inte statisk utan ett sätt att hantera strukturomvandlingen med välfärd och trygghet.
Försök att idag resa murar leder till katastrofer. I förlängningen är våld enda handlingsalternativet på den vägen. Men raserad välfärd och ökade samhällsklyftor är heller ingen framgångsväg. I själva verket behöver vi med åldrande befolkning immigration för att klara välfärden, inte bara i Sverige utan i hela EU.
Hur öppnar vi välfärdsstaten för immigration? Vilka reformbehov finns i arbetslivet för att ta tillvara de mänskliga resurser vi behöver för att stärka ett jämlikt och hållbart samhälle? Om det handlar Anders Nilssons och Örjan Nyströms Flyktingkrisen och den svenska modellen.