Formulerandets Konsekvens

I begynnelsen var Ordet och luften bar det genom tonen. Likt det talade Ordet är vi luftburna. Det luftartade som bär Ordet, bär också oss. Likt Ordet har vi en kropp, klädd i andedräkt. I luften hör vi Ordet, och i Ordet hör vi oss själva. Ordet skapas i mötet mellan två olikriktade luftströmmar. Det tar form där motståndet är som störst, och där mötet är som djupast. I begynnelsen var Ordet och i Ordet var liv, och i livet var andetag. Först utvidgningen och sen sammandragningen när Ordet lämnar oss. Vi har skapats för att låta världen sjunka in i bröstet. Sjunka in och åter lämna oss med ordet. Det är en absolut närgången process att något likt ordet uppenbarar vårt inre i det yttre. Det är en inre rörelse i det yttre. I begynnelsen var Ordet och Ordet skiljdes från handlingen. Det luftburna Ordet skiljdes från den jordbundna rörelsen genom rummet. I avståndet föddes en frihetssfär. En möjlighet för mig att säga ett och tänka ett annat, att skilja mellan det yttre och det inre, mellan jag och du, liv och död, vara eller icke-vara. Ordet skapade ett avstånd, ett avstånd som uppstod när Ordet lyste och när ljuset föll in i mörkret, när vi började röra oss mot varandra och från varandra, när vi började söka efter en mening i de krafter och omständigheter som skapar det vi är och blir, som formar det med sina fingrar och med sin mun. I begynnelsen var Ordet och Ordet blir människa, och människan får friheten att frigöra sig från Ordet. I begynnelsen var frihet följt av ansvar. Ordet är fritt, det vill säga Ordet är mitt, om än för ett ögonblick. Om än i ett andetag. Då och där blir Ordet en moralisk situation och värmen som strömmar, eller inte strömmar ur mig blir mitt ansvar. I begynnelsen var ordet och Ordet kan alltid vara en begynnelse på något. Formulerandets konsekvens är en poetisk essä och undersökning av Ordet. Med utgångspunkt ur Johannesprologen närmar sig boken Ordets födelse, död och möjliga återuppståndelse.