Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö). Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k. Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.Här kan du se John Green prata om det svenska omslaget: http://www.youtube.com/watch?v=coAa_HtrmNk"Jag älskade den här boken. Älskade! [...] Det här kan vara en av de bästa böckerna jag någonsin läst, faktiskt. Författaren Lisa Bjärbo, bloggen Onekligen
Detta är en bok av den berömde John Green. Den handlar om den cancersjuka flickan Hazel som träffar sin första och definitivt inte sin sista kärlek. Augustus Waters. Den stora frågan är om det verkligen är värt att kämpa för deras kärlek om Hazel ändå vet att hon kommer att behöva lämna honom för gott, men deras riktiga öde är ännu värre än det som Hazel tänkt sig.