Från biskop Brasks tid

Hans Brask, biskop i Linköping 1513-1527, är ett välkänt namn i svensk historia. Man har föreställt sig honom som en levnadsglad herreman, en driftig och ganska girig förvaltare av ett stort stift och en listig politiker, som lyckades överleva dramatiska maktskiften när andra måste sätta livet till. Men historieskrivningen om honom har ända in i vår tid präglats av kung Gustavs förtal. Lyckligtvis har Brask själv efterlämnat ett rikt källmaterial, genom vilket vi lär känna hans personlighet och ser bredden i hans verksamhet. Historikern Per Stobaeus (f. 1975) publicerar i denna bok nya forskningsrön om Hans Brask och hans tid, hans vänner, kolleger och fiender. Boken är en fortsättning på författarens doktorsavhandling och innehåller fördjupning på en rad områden, men kan läsas fristående. Här möter vi Brask när han studerar i Rom, när han som biskop dömer i äktenskapsmål och delar ut avlat, när han sprider antiluthersk litteratur till klostren och diskuterar den nya bibelöversättningen. Vi följer honom under upplösningen av Kalmarunionen, då han med historiska argument propagerar för erövring av Skåne och Gotland. Vi studerar hur han använder ordspråk i sina brev. Vi söker spåren efter hans landsflykt i Polen och granskar hans eftermäle i historieskrivningen.