Genericitet i text

När vi vill säga något om björnar i allmänhet kan vi använda oss av olika uttryck, som i "En björn/björnen/björnar/björnarna är bra på att klättra i träd", och det kan tyckas som om det inte spelar så stor roll vilket av uttrycken vi väljer. I texter som handlar om till exempel brunbjörnen som art finner vi även att arten refereras till med personliga pronomen (t.ex. den, han, hon), demonstrativer (t.ex. denna) och diverse olika typer av substantivfraser. Men hur fria är vi att välja mellan dessa olika typer av nominalfraser och vad är det som styr vårt faktiska val? Hur skiljer sig distributionen av olika nominalfrasformer vid generisk referens från distributionen vid referens till partikulära, icke-generiska entiteter? Detta är frågor som behandlas i den här avhandlingen. Andra frågor som ställs gäller gränsdragningen mellan generiska och icke-generiska nominalfraser. Är det exempelvis alltid tydligt att vi uttrycker oss antingen om björnar i allmänhet eller om en eller flera partikulära björnar? I analysen av autentiska texter visar det sig ibland vara svårt att säkert urskilja vilka referenter som åsyftas. Referensen kan växla och glida mellan generisk och icke-generisk betydelse, trots att uttrycken i en referenskedja på ytan är koreferentiella, det vill säga verkar syfta på samma sak. Ibland måste nominalfraser också analyseras som refererande till både arten/klassen och till en eller flera partikulära medlemmar av arten/klassen på samma gång, det vill säga referensen är inte antingen generisk eller icke-generisk, utan både och. Att vi skulle bestämma oss för en tolkning av varje nominalfras vi möter som antingen generisk eller icke-generisk verkar således inte rimligt.