Jag är inte ensam, det ser bara så ut

Sylvia lever ensam med sin katt, avsides i ett hus på landet. Sedan skammen i ungdomen, då hon adopterade bort en son, befinner hon sig i ett utanförskap i bygden.
Tillvaron öppnas när hon i skogen finner en ung man på rymmen, plågad av fruktansvärda minnen. Han blir för en tid den son Sylvia aldrig fick möjlighet att lära känna.
Mörka krafter bryter dock brutalt åter in, den gamla sorgen får ett än hårdare ansikte.
Men det goda finns också där genom Timo, som bara vill Sylvia väl och vars önskan är att få älska henne.

Detta är en berättelse om bortglömd längtan och undanträngd kärlek. Men även om valet att stå utanför de gängse normerna
- och friheten i detta.