Jag dör, men minnet lever : en personlig betraktelse om AIDS

Eunice Achait är 37 år. Sedan två veckor är hon ensam med sina fyra barn. Begravningen av barnens far är över. Hon vet att det är hennes tur nästa gång, tecknen har redan visat sig.

Innan barnen blir stora kommer också hon att vara borta. Medan hon väntar på döden fyller hon sin minnesbok. Hon beskriver hur barnen var när de var små, hon berättar om släktens historia och om sin egen uppväxt. Hon klistrar in fotografier av sin man och skriver om hans sista tid. Hon ger instruktioner om hur man lagar mat och syrkläder, hur man sår och skördar. Hon skriver om oron för yngsta dottern Vicky, bara fyra år gammal och hjärnskadad.

40 miljoner människor beräknas idag vara smittade med aids. Av dem lever 70 procent - 28 miljoner - söder om Sahara. Det finns 13 miljoner barn i Afrika som är föräldralösa på grund av aids.

Att kunna läsa om familjens historia, glädjeämnen och levnadstraditioner ger barnen en länk tillbaka sitt eget ursprung och tidigare generationer. Mammas nedskrivna förmaningar och framtidshopp blir som att höra hennes röst. Minnesboken är ett fundament av trygghet för att kunna gå vidare, ut i livet.

I samband med Världsaidsdagen den 1 december kommer TV4 att visa dokumentären och göra reklam för såväl insamlingen som Jag dör, men minnet lever.All royalty för Jag dör, men minnet lever efterskänks av Henning Mankell till Plans insamling.