Jag som var så rolig att dricka vin med : rapport från ett år som nykter alkoholist

Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.

”Språket är exakt och följsamt och betyder minst lika mycket för bokens trovärdighet som själva berättelsen.”
Stockholms Fria Tidning

”Det rappa tilltalet, orden som forsar fram. Det gör att det är förvånansvärt lätt att läsa om ett så tungt ämne”
Gefle Dagblad

”Det andas fruktansvärd ångest och hade kunnat bli outhärdligt tung, men Rebecka Åhlund balanserar det skickligt med drastisk humor och låter inte alkoholistens förnedringsväg ta för stort utrymme./…/ Hon rannsakar samtiden och ger en skrämmande bild av ett samhälle som alldeles börjar spåra ur, där alkohol blivit vardag och måste spetsas med droger för att det ska märkas när det är fest.”
Dagens Nyheter

"smärtsamt och underhållande om livet som nykter alkoholist"
Kulturnytt i P4

"Trots ämnet är det väldigt roligt att vara i Rebecka Åhlunds nyktra sällskap. Hon skriver rappt, rakt och självutlämnande om hur hon försöker ersätta vinet med träning, meditation, hundpromenader och te."
Smålandsposten