Jag var blind men nu jag ser

Från vrak till hel människa med ögon som lyser!

Camilla fann friheten att leva med öppnade ögon, ett liv som i Apostlagärningarna, och steg ut i ljuset. Detta är hennes berättelse.

Hon växte upp som maskrosbarn med en mörk hemlighet som ingen fick veta och som kramade livet ur familjen. Det är en berättelse om bullerbyliv i förorten, om kapade rötter, om att kasta sig blint in i ett lössläppt liv för att döva ångest och smärta, om att planera ett självmord, om att förlora sig själv och till slut finna sig själv, och så mycket mer.

Följ hennes resa från mörkret inuti tapeten där hon gömt sig själv, till att hitta sin sanna identitet i Jesus och ett liv i ljuset.

Berättelsen om Camillas liv är stark, gripande och vacker och pekar hela tiden på korsets kraft.

CAMILLA MARIA AHLMAN är född i Helsingfors och uppvuxen i Eskilstuna. När hon var 23 år ville hon begå självmord, men blev spektakulärt vunnen av Gud. 2017 lämnade hon affärsvärlden och gick in i heltidstjänst för Gud. Hon är gift med Peter Ahlman, med storsäljaren Kan någon laga en trasig själ? (Sjöbergs Förlag). Tillsammans har paret grundat nätverket To Be Continued, som tjänar för att träna lärjungar att leva som på Apostlagärningarnas tid, och i sin tur göra nya. Med Norrland som bas reser de över hela världen och sprider de goda nyheterna om Jesus och Hans blodröda kors. För övrigt skriver hon så pennan glöder.

Mitt liv vände 180 grader i en tvärskarp U-sväng. Det var så man kunde höra tjutet av en becksvart sportbil limmad mot Autobahn, som tvärgirade och i bländvit ny skepnad bytte riktning och ljudlöst susade fram ovanför landsvägen i närkontakt med himlen! Jag blev förundrad över att hitta mig själv i Bibeln, där det stod om människor som ingenting var. På ACOA-möten gick det upp ett ljus för mig när jag bekände: Hej, jag heter Camilla och är ett vuxet barn till en alkoholist. Idag känner jag mig si och så. Vadå, har jag känslor? Finns jag? Jag var ju en ingen och värd inget. Jag hade kommit till slutet av mig själv och såg bara en utväg död. Ända tills dagen på gudstjänsten i Södermalmskyrkan då allt vände och jag erkände att godhet finns och därför Gud. Hans ljus lockade mig. Jag tog steget att ta emot Honom, och ut svepte mörkret och in stormade ljuset. Fruktan bröts och bryts ner av Hans kärlek, som i mitt liv mer och mer blir uppenbar. Ljuset från Hans härlighet och väsens strålglans bländade mina ögon och drog mitt hjärta till sig. Jag var blind, men nu ser jag Jesus.