Jåjock och jakten på urkontraktet

"Det är oro i världen" hade lämlarna sagt, "stor oro" och nu började Jåjock själv känna sig djupt oroad. Vad skulle allt det här leda fram till? Varför hade Siran tagit med sig honom hit av alla ställen? Mörka skuggor rörde sig över fjällbrantens stenar, grus och småsten rasade som en grå flod ner mot fjälldalen. Mitt i det svarta och otäcka tog en varelse form, helt klädd i svart med fladdrande ärmar och ett ansikte som var mörkare än något annat i Jåjocks värld. Jåjock krympte ihop där han satt. Falkmannens obegripliga varelse växte och bytte form hela tiden, när han rörde sig i stenbranterna. Hela fjälldalen kunde höra hans röst, som fick varje ljungfolkshus att skallra under ljungen. En röst, som vrålade, skrek och viskade på samma gång.

Den äldste Stenskrivaren rörde vid en urholkning i väggen av bergskristall. "Här förvarades kontraktet som jag och himmelsriddaren upptecknade för miljoner år sedan, för att livet på fjället skulle flyta fram som en munter fjällbäck och alla dess varelser skulle veta vilka lagar de hade att följa, för att livet skulle kunna fortsätta. Och nu är det borta!"

Så börjar berättelsen om Jåjocks och hans vänners äventyr i Oviksfjällen i jakten på det försvunna urkontraktet. En skröna för äventyrslystna lite äldre barn och vuxna.