När Richard träffar den vackra och något äldre Paula känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards två barn från ett tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar att vecklas ut i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna. Inte blir det bättre av att allt ackompanjeras av ett djävulskt pipande oljud, oklart vart det kommer ifrån.
"Jungfrustigen" är en roman om saker som börjar och tar slut, om passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens öga och fråga sig: hur vill jag leva mitt liv? Det är också en bok om den svåra konsten att leva under samma tak.
Det händer egentligen inte så jättemycket i den här boken sett till det stora hela, men det gör ingenting.
Det är både lätt och svårt att sätta fingret på vad som tilltalar mig så mycket med boken.
Det jag tycker är om hur tydliga skillnaderna mellan det svenska och finlandssvenska talspråket får vara.
Hur jag förälskar mig i beskrivningarna Helsingfors och hur vackert det är när en kärleksrelation växer fram utan att börja i passionerat sex.