Kameleonterna, min familj och jag

En biografi om en musiker- och artistfamilj med rötter i den tidigare Nederländska kolonin Surinam i Sydamerika. Den är också en hyllning till författarens far, Max Woiski, en stor artist och musiker som gick bort alltför tidigt, utblottad och bortglömd. År 1835 flyttar en preussisk löjtnant Freiherr Gustav Erdmann Adalbert von Woisky till Surinam och blir plantageägare. Den 1 juli 1853 friger han sin slavinna Clasina och deras två gemensamma barn. I minst fem generationer sprids de sedan över världen. Gång på gång byter de miljö och livsvillkor och anpassar sig likt kameleonten snabbt till sin omgivning. Boken innehåller flera livsöden som fascinerar och engagerar i konturerna till ett stycke 1900-talshistoria man sällan tar del av. Dessutom är den rik på dramatiska vändpunkter och lustiga skrönor, kryddad med anekdoter kring jazzens och den latinamerikanska musikens historia. Den knyter samman Polen och Preussen med Surinam, och Surinam i sin tur med Amsterdam, Mallorca, Marbella och Sverige. Ronny Woiski är född 1942 i Amsterdam och har varit bosatt i Sverige sedan 1963. Han är civilekonom och har tidigare varit verksam som finanskonsult, revisor, krögare och sångartist. Omdömen om boken Du har gjort något unikt! - Lars Björkman Jag är överväldigad över ditt språk och ditt sätt att berätta. - Taimi Linder Du har tydligen haft ett rikt liv med många utmaningar. Boken är mycket intressant och klart läsvärd. - Sigvard Kindmark Ronny - det är en fantastisk bok! Har gjort reklam för den i vår bokhandel. - Maria Lindström ... som jag tycker är mycket välskriven och intressant. - Knut Ivarsson Det var intressant läsning! Fascinerande liv! Du Ronny har en sån skön attityd, och skriver med sådan värme - och humor - att det är en fröjd att läsa. Du har en personlig stil som gör skillnad. - Annagreta Dyring Tack så mycket för den fantastiska boken. Har inte hunnit läsa hela ännu men det jag läst bådar mycket gott. Verkligen imponerad! - Karin Ward När du beskrev ert hus på Kerkstraat, blev jag mycket rörd. Min stad. Nästan grannar. Gratulerar till en proffsig inledning (Känns inte som en debutbok). Du skriver mycket bra. Naturbegåvning? [...]Du öppnar ju en värld som var mer eller mindre okänd för mig [...]. Och du har ju verkligen en story att berätta, och i mitt tycke gör du det mycket bra. - Stefan Schröder