Knutby inifrån : så förvandlades pingstförsamlingen till en sekt

I

Peter Gembäck har en hög ställning i församlingen i Knutby. Sent den här natten spelar allt sådant ingen roll. Han lägger sig ner på divanen och studerar takbjälkarna på kontoret och googlar ordet strypsnara. Han får många träffar på internet och funderar på vilken typ han i så fall ska välja.

I september 2017 polisanmäler Peter Gembäck, tidigare pastor i Knutbyförsamlingen sig själv och två andra pastorer. Den nya utredningen avslöjar hur det uppmärksammade mordet och mordförsöket i Knutby 2004 inte alls var en slutpunkt. Tvärtom blottlägger den nya rättsprocessen ett maktmissbruk som fortsatte långt efter att mediernas sökarljus slocknat.

Med hjälp av verktyg som våld, sex och pengar kunde en osund sektkultur fortsätta frodas, väl dolt under en rätt så normal yta. Det här är berättelsen om pastorerna som styrde Knutby, föreställningen kring Kristi brud och sprickan i den innersta kretsen som blev början till slutet för Knutby församling.

Historien är berättad ur Peter Gembäcks perspektiv och med hans minnesbilder och intryck av olika personer som grund. Han var högt uppsatt i hierarkin och för första gången vill han berätta hur han själv gjort fel, ljugit och kränkt. Med en unik inblick kan han berätta saker från den innersta kretsen som aldrig tidigare avslöjats.

Knutby inifrån är ett försök att förklara hur en pingstförsamling med engagerade unga människor successivt blev till en sekt. I ett avslutande kapitel går psykoterapeuten Rigmor Robért i genom vilka mekanismer som gör att förtryck och manipulation accepteras.

Boken innehåller ett 30-tal privata bilder i fyrfärg som inte tidigare har publicerats.

Peter Gembäck flyttade till Knutby 1997 och var under ett 20-tal år pastor och föreståndare i församlingen.

Annika Sohlander är frilansjournalist och tidigare reporter på Aftonbladets rättsredaktion där hon bevakade en rad stora rättsfall, bland annat Knutbyrättegången 2004.

Utdrag ur innehållet:

När hon lade sig i sängen märkte hon att Åsa (Waldau) var frustrerad och låg och sparkade åt olika håll i sängen. Plötsligt träffades kvinnan av ett slag i tinningen. Åsa hade haft ringar på sig så det gjorde rejält ont och slaget träffade så hårt att hennes örhänge lossnade från örat. Kvinnan var chockad och panikslagen och försökte skydda sitt huvud. Men Åsa slutade inte, hon slog henne på kroppen, bet henne i nacken och klöste henne.