Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.
I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.
Det här är en bok som man aldrig glömmer. Det här är en kärlekshistoria som hade kunnat få räcka hela livet ut, om dom hade fötts i vår tid. Det är så frustrerande och hjärtskärande att Lisa och Lilly aldrig fick se vad världen hade att erbjuda. Dom hade nog aldrig kunnat föreställa sig att deras historia skulle återberättas mer än 100 år senare. Detta är en perfekt exempel på en bok som alla ska läsa enligt mig!
“Gripande kärlekshistoria med imponerande historisk research!”
Fantastisk skildring av två flickor under 1910-talets Stockholm. Historiska beskrivningar som liknar Per Anders Fågelströms, fast Lodalen lyckas dessutom skapa en indragande kärlekshistoria man inte kan lägga ifrån sig. Imponerande bakomliggande research om en verklig händelse som inte lämnar någon oberörd! (Den första av en serie fristående historiska romaner)
En väldigt stark skildring av ett samhälle och dess värderingar för inte alls särskilt länge sedan. Det enda man hoppas på under läsningen är att de ska få leva det lyckliga liv de drömmer om. Väl värd priset "Årets bok" på QX-galan 2021!
En fin och sorglig historia om två unga kvinnors kärlek till varandra i 1910-talets Stockholm. Två kvinnor som allt för länge 'straightifierats' av omvärlden.
Den sanna kärlekshistorian mellan Lisa och Lilly, som fann varandra och inledde en på den tiden olaglig förälskelse.
Jag älskar den. Älskar. Älskar. Älskar. Den grep tag i mig och berörde mig så djupt. Helt klart 2020:s bästa bok enligt mig!
En otroligt gripande berättelse om två unga kvinnors kärlek och hur omöjlig den var i samhället de levde i. Det är en bok som stannar kvar i läsaren efter att sista sidan är läst.
Mian Lodalen har beskrivit ung kärlek sådär som den är, alluppslukande, stark och livsviktig. Den historiska placeringen i tidiga 1900-talets Stockholm ger deras förbjudna kärlek en extra dimension i och med kvinnans och arbetarnas svaga ställning, den påminner mig lite om Fogelströms Stad-serie, men med väldigt nutida aktuella frågeställningar i gamla stockholmskvarter.
Lika mycket historieskildring som en kärlekshistoria.
Jag förstår att Mian måste gjort mycket research för denna bok, och det har hon verkligen gjort bra. Vacker och sorglig.