Mamma, pappa, barn

En älskad mamma och hustru kastar sig ut ur bilen framför en långtradare när hennes man ska skjutsa henne till psyket. Detta är början på en finstämd och nattsvart historia om en liten familj som för alltid ska fortsätta sin resa utan mamman. Man får följa fadern Levi och dottern Moa i ett 1980-tal som är helt annorlunda än vår nutid. Verkligheten är tuffare med mobbing och utanförskap i en glesbygd där alla har sina fasta roller och Jantelagen är den starka måttstocken. En tid där hela svenska folket vaknade upp till en ny och kallare värld efter klockan 23:21 fredagen den 28 februari 1986. Men det är samtidigt en tid med mänskliga möten utan digital hjälp, där samhället inte ännu hade hört talas om social medier, utbrändhet och LCHF-dieten. Romanen skildrar på ett personligt plan pappans psykiska ohälsa då han lider av tvångstankar. Den beskriver hur det var att bära på en psykisk sjukdom i en tid innan bokstavskombinationer. Här skildras också barnets perspektiv och utanförskap genom ett poetiskt men på intet sätt förskönande språk. Pappa och dotter försvinner allt mer in i sin egen bubbla -men i allt detta svarta finns en kärlek och värme som gör historien till en vacker saga. Historien tar tag i det lilla i det stora och i en parallell verklighet får vi följa dramatiken kring svensk vapenexport under 1980-talet och upplösningen på Palmemordet. Detta är Manne Erikssons andra roman En fristående uppföljare till Spritkungen.