Mammas vidriga kompis

Liksom i Bengt Ohlssons barnboksdebut "Pengarna" är detta en lågmäld och tät barnroman där en ung huvudperson fundera över känslor, tankar och relationer till andra i en berättelse som samtidigt driver framåt och har en sällsynt klar tonträff för mellanåldern.

Henrik tycker illa om mammas kompis Fiona, och det verkar som om hon tycker lika illa om honom. Hur länge ska hon bo hos dem? Henrik börjar gå omvägar för att slippa möta henne. Huset känns inte som hans hem längre.

I skolan har han fått en ny klasskompis, Elvira. Första dagen ställer hon sig framför klassen och berättar öppet om sin "ångestproblematik". Hon blir omedelbart en ledargestalt. Alla beundrar henne och fascineras av henne. När Henrik berättar för Elvira om Fiona tycker hon att han måste ta tag i detta genast, och försöka få veta mer om Fiona. Henrik snokar igenom Fionas väskor, och gör där en kuslig upptäckt...

Om "Pengarna":

"Berättelsen är levande, på Bengt Ohlssons omisskännliga maner, repliker sitter perfekt och stämningar och situationer är mitt i prick. Den lättsamma berättartonen i kombination med väl avvägda, lagom långa kapitel, gör boken bladvändarvänlig. Det är ett psykologiskt väl fångat porträtt av en ung pojke vars värld plötsligt, som genom ett trollslag, kommer i gungning. Den lågintensiva spänningen ger berättelsen driv. Den från början mindre omtyckta hunden Figaro har en förtjänstfull roll i berättelsens epilog. Pengar är en väl framförd och mycket spännande vardagshistoria." Staffan Engstrand, Bibliotekstjänst, häfte 2-2021