Mini-D 5: Diagnostiska kriterier enligt DSM-5-TR

Mini-D 5, diagnostiska kriterier enligt DSM-5-TR, ger en välunderbyggd och samlad konsensusbild av aktuell kunskap om de mest framträdande och relevanta symtomen vid de olika formerna av psykiska störningar och sjukdomar.

Ett grundsyfte med kriteriesystemet är att underlätta kommunikation mellan olika vårdgivare rörande diagnostik av psykiska störningar och sjukdomar. Tanken är emellertid inte att systemet med dess symtombeskrivande kriterier ska ersätta patientens personliga berättelse. Via berättelsen tillkommer sådan bakgrundsinformation som i de flesta fall har avgörande betydelse för möjligheterna att kunna fastställa en psykiatrisk diagnos.

I den nu aktuella utgåvan följer kodklassifikationen klassifikationssystemet i ICD-10-CM. Det är en mer detaljerad amerikansk utgåva av WHO:s system ICD-10. I Sverige används för närvarande ICD-10-SE som liksom den amerikanska utgåvan inkluderar vissa tillägg. Men diagnoskoderna i Mini-D 5 som bygger på den amerikanska versionen är så gott som helt överensstämmande med de koder som används i Sverige, vilket är en praktisk fördel.

De mest framträdande förändringar som gjorts i den nya utgåvan är i korthet följande: Viktiga justeringar av kriterieformuleringar har gjorts i fler än 70 diagnoser. Förlängd sorgreaktion har dessutom tillkommit som en ny diagnos.Bruksanvisningen har skärpts upp under rubrikerna "Tillvägagångssätt vid kliniska ärendebeskrivningar" och "Kliniskt omdöme". Budskapet är att ett professionellt bruk av DSM som stöd i diagnostiken förutsätter såväl kunskaper i psykiatri som praktisk klinisk erfarenhet och gott kliniskt omdöme.

Kapitlet om "Läkemedelsbetingade motoriska störningar och andra läkemedelsbiverkningar" har utökats rejält. I synnerhet möjliga motoriska biverkningar beskrivs utförligt med referens till ett flertal olika läkemedel som potentiellt kan framkalla sådana biverkningar.