Mot en mer kunskapsbaserad öppenvård för unga med missbruk : slutrapport för ett trestadsprojekt kring kunskapsutveckling, erfarenhetsutbyte och systematisk dokumentation

Föreliggande rapport beskriver ett trestadsprojekt kring öppenvård
för unga med missbruk i Stockholm, Göteborg och Malmö. Projektet
har sin upprinnelse i att flera nya specialiserade öppenvårdsmottagningar
för unga med missbruk startats under början av
2000 talet. Det övergripande syftet med projektet har varit att öka
kunskapen kring mottagningarna och deras besökare samt låta representanter
från de olika öppenvårdsmottagningarna arbeta med
gemensamt intressanta utvecklingsfrågor. Totalt har sju mottagningar
deltagit i projektet. Från Stockholm har Maria Ungdomsenhet
och PUMAN deltagit, från Göteborg Mini Maria Hisingen,
Mini Maria Nordost, Mini Maria Väster och Mini Maria Centrum
och från Malmö, Maria Malmö. Representanter från respektive
mottagning har utgjort den projektgrupp som genomfört arbetet i
trestadsprojektet.
Projektet har framförallt bestått av tre delar: En inledande jämförande
studie, ett långsiktigt gemensamt arbete med erfarenhetsutbyte
och kunskapsutveckling samt ett arbete med att ta fram och
implementera ett nytt gemensamt dokumentationssystem anpassat
till mottagningarnas verksamhet.
Den jämförande studien syftade till att beskriva och jämföra de
deltagande mottagningarna vad gäller både organisering, metoder,
insatser och målgrupp. Det som framförallt förenade mottagningarna
vid inledningen av trestadsprojektet var att samtliga vände sig
till ungdomar/unga vuxna som missbrukar alkohol/narkotika eller
som riskerar att hamna i ett missbruk. Samtliga mottagningar er-
bjöd också råd, stöd och behandlingsinsatser i form av öppenvård.
Gemensamt för mottagningarna har också varit ett omfattande familje-
och nätverksinriktat arbete, ett uppsökande arbete i syfte att
nå ungdomen i ett tidigt skede samt en målsättning om att tillhandahålla
ett brett utbud av både medicinska och sociala insatser. Inledningsvis
fanns dock stora skillnader mellan mottagningarna vad
gäller t ex organisering och huvudmannaskap, personalsammansättning,
arbetsmetoder, dokumentationsarbete samt utbud av insatser.
Under projektets gång har mottagningarna framförallt utvecklats
i liknande riktning.
Den jämförande studien innebar också en första gemensam kartläggning
av mottagningarnas besökare. Sammanfattningsvis kan
konstateras att det är en mycket bred grupp besökare som vänder
sig till de sju mottagningarna, både vad gäller ålder, bakgrund,
problem och behov. Mottagningarna möter allt från 13-14 åringar
som kommer med sina föräldrar efter sin första berusning, till ungdomar
och unga vuxna med ett etablerat narkotikamissbruk, omfattande
kriminalitet och/eller stora psykiska problem. Även om
vissa variationer förekommer mellan mottagningarnas besökare så
finns samma breda grupp representerad på samtliga mottagningar.
De ungdomar som kommer till mottagningarna har generellt en betydligt
större problematik i jämförelse med samma åldersgrupp i
normalbefolkningen medan de framförallt har stora likheter med
ungdomar placerade på SiS- institutioner.
Under hela projekttiden har det skett ett erfarenhetsutbyte mellan
de deltagande mottagningarna. Tanken med detta utbyte har framförallt
varit att ge deltagarna en möjlighet att dela idéer och erfarenheter
kring arbetssätt och metoder samt beskriva och diskutera
problem och framgångar inom verksamheterna. Ett mål med arbetet
har varit en kunskapsutveckling vilken kan leda till ett utvecklingsarbete
på de olika mottagningarna. Inom ramen för erfarenhetsutbytet
har det även genomförts föreläsningar och presentationer
kring möjliga modeller för att arbeta med utvärdering och metod-
och verksamhetsutveckling. Det har också genomförts ett pilotprojekt
med skattingsskalorna ORS (Outcome Rating Scale) och
SRS (Session Rating Scale). Tanken med projektet var att testa om