Obehöriga äga ej tillträde

Varm skildring av bruksorten.

Det är oroligt i Forshammar. En bil har brunnit i centrum och invånarna spekulerar om vem eller vilka som ligger bakom. I svetsaren Magnus Aronssons huvud är det också oroligt. En fråga från dottern Amanda, ställd under nyårsnattens sista timme, påminner honom om den dödsolycka han orsakade för trettiofem år sedan och nu börjar minnena jaga honom.

Samtidigt har Forshammarverkets nya platschef Sara Johansson högtflygande planer. Genom att ta in praktikanter, unga människor som hamnat snett, är hon övertygad om att både fabriken, arbetarna och hela samhället kommer att utvecklas. Magnus tror inte på Saras idéer och när sextonåriga Juni motvilligt blir hans ansvar funderar han att på att säga upp sig.

Obehöriga äga ej tillträde är den tredje och avslutande delen i serien om Forshammar och den fristående fortsättningen på Kan innehålla spår av Tommy Roos och I södra Norrland väntas regn. Det är en varm berättelse om livet och arbetet i den lilla bruksorten om morgonkaffets trygghet och stämpelklockans tristess, om pizza framför teven och konsten att hålla villauppfarten ren från snö. Men mest handlar det om människorna. De som stannat kvar, de som kommit hem och de som alltid längtat efter att få höra till.

Cecilia Klang (f. 1980) är bosatt i Gävle och har arbetat som copywriter och kommunikationschef. Hennes romaner om bruksorten Forshammar, Kan innehålla spår av Tommy Roos (2022) och I södra Norrland väntas regn (2023), har hyllats av både läsare och kritiker.

"Cecilia Klang fortsätter att imponera som berättare om brukssamhället Forshammar." BTJ

"Det är den kärva värmen som har gjort att Cecilia Klang har hittat en läsekrets. Värmen och en stillsam humor som finns där hela tiden men som inte gör mycket väsen av sig. En förledande lätthet finns också i Cecilia Klangs hantverk. Livsklokheten gömmer sig i ett språk som bara rinner på och i dialoger som mer låter tjuvlyssnade än skrivna." Gefle Dagblad

"Cecilia Klangs språk och förmåga att skildra vardagstristessen i ett vanligt samhälle är så grymt bra och trovärdigt." Marie Magnusson, Smålandsposten