ÖREBRO : Genom tid och trauma, men Svartån rinner vidare som den alltid gjo

En skottlossning ekar över Örebro. En stad håller andan. Frågor ställs, men svaren är undflyende.
Var tog det fina Sverige vägen?
Denna filosofiska och litterära essä rör sig genom tid och rum... från Örebros forntida landskap, där isen en gång drog sig tillbaka och lämnade marken bar, till vår nutid, där osäkerheten griper tag i oss. Svartån, stadens tysta vittne, har sett allt: medeltida handel och brinnande pest, industrialismens framväxt och samtidens trasiga blickar. Den rinner vidare, oberörd av människans gränser och tragedier, men bär ändå minnet av allt som skett längs dess stränder.
I en värld där trygghet spricker och samhället tycks vackla, söker denna text något mer än svar... den söker förståelse. Vad bär vi med oss? Vad lämnar vi efter oss? Och hur går vi vidare när allt förändras?
Svartån flyter fram, som den alltid gjort. Men vi... vi väljer själva vad vi skriver i tidens vatten.