Orfeus-sonetterna

Rainer Maria Rilke skrev sina berömda sonetter till den grekiske guden Orfeus under några få veckor i februari 1922, på slottet Muzot i Veyras, Schweiz. Efter en lång tids tystnad som diktare upplevde poeten enligt egen utsago »en storm i anden«, ett explosivt kreativt flöde under vilket Rilke både slutförde diktcykeln Duinoelegierna samt skrev alla sina femtiofem mästerliga Orfeus-sonetter. I dag räknas dessa två verk till de allra viktigaste i den europeiska lyriska modernismen.

Orfeus-sonetterna tillägnades Rilkes dotters väninna, en ung dansös vid namn Wera Knoop, som kort före dikternas tillkomst tragiskt gått bort endast nitton år gammal. Händelsen är förklaringen till varför gränsen mellan liv och död är ett återkommande tema i dikterna. Mirjam Tuominens tolkning från 1957 av de utomordentligt svåröversatta sonetterna offrar originalets rimflätning och rytm, för att inrikta sig på den inre tematiken. Tuominens Rilketolkning har kommit att räknas till hennes eget mytomspunna verk och har på så vis en självklar plats i det mittersta 1900-talets svenskspråkiga litteratur. Med ett nyskrivet förord av litteraturvetaren Daniel Pedersen.

RAINER MARIA RILKE föddes 1875 i Prag, då huvudstad i Böhmen, dåvarande Österrike-Ungern, död i Montreux, Schweiz, 1926. Rilke är en av den lyriska modernismens förgrundsgestalter och en av 1900-talets mest betydande tyskspråkiga poeter. Hans mest berömda verk är Duinoelegierna [1923], Orfeus-sonetterna [1923] och romanen Malte Laurid Brigges anteckningar [1910].