Pedro Páramo

Pedro Páramo utspelar sig under Mexikos revolutionära år under 1900-talets första decennier. Juan Rulfos korta koncentrerade meningar, de plötsliga utbrotten av våld, de döda som är närvarande, den uppbrutna kronologin, den svarta humorn allt detta bidrar till dramatiken som så mästerligt gestaltas.

Pedro Páramo drivs av ensamhet, hämnd och våld, han är en despot i byn, och hans son söker i byn efter minnen om den okände fadern. I ökenmiljön är skördetiden kort, arbetet hårt, fattigdom och hunger vardag. Ett tema är sorgen kring förlorad jord, ägodelar och just identitet. Mexicos nära förhållande till döden och de döda tar stor plats. I romanens andra del stiger röster upp ur gravarna på byns kyrkogård.

Gabriel García Márquez inspirerades av romanen. I sin essä om Pedro Páramo skriver han: Den kvällen kunde jag inte somna förrän jag hade läst boken två gånger. Inte sedan den där oförglömliga kvällen nästan tio år tidigare, då jag i ett dystert studentrum i Bogotá läste Kafkas Förvandlingen, hade jag blivit så överväldigad. Själv inspirerades Juan Rulfo av flera nordiska författare, som Selma Lagerlöf och Halldór Laxness.

Tidigt, 1960, översattes Pedro Páramo till svenska. Men Juan Rulfo omarbetade romanen flera gånger, han var sällan nöjd. Juan Rulfos sista versionen från 1982 har Yvonne Blank nu översatt. Förordet till romanen har Anna Forné skrivit, och essän av Gabriel García Márquez finns också med i denna utgåva.

Juan Rulfo föddes 1918 i byn Sayula på den mexikanska landsbygden. Hans far dog i det våldsamma inbördeskriget i Mexiko när Juan var sex år. När hans mor dog fyra år senare sattes han av sina släktingar i ett klosterinternat. Som ung vuxen flyttade han till Mexico City och etablerade sig där som prosaförfattare och skrev många filmmanuskript. Han blev också en etablerad fotograf, som skildrare av sin uppväxtmiljö på den fattiga mexikanska landsbygden. Han avled 1986.

Under sin levnad gav han bara ut tre prosaböcker. Först novellsamlingen Slätten i lågor 1953. 1955 kom Pedro Páramo som fick ett omedelbart genombrott i Mexico Citys litterära värld, en föregångare till kontinentens magiska realism. 1980 gav han ut sin sista och tredje bok, Guldtuppen och andra berättelser.