Pirater : sjöröveriets guldålder i Atlanten och Karibiska havet

Under några få år på 1700-talet lades grunden för de historier om pirater som sedan aldrig upphört att fascinera eftervärlden.
Då skapades Jolly Roger, den skräckinjagande flaggan med dödskalle och benknotor. Då gjorde Kapten Svartskägg, de kvinnliga piraterna Anne Bonny och Mary Read och en rad andra färgstarka karaktärer Atlanten och Karibiska havet till livsfarliga farvatten för varje seglare. På något av dessa piratskepp haltade också den träbente sjörövare fram som kom att stå modell för Long John Silver i Skattkammarön.
I Pirater berättar Marcus Rediker om denna sjöröveriets guldålder framför andra. Historien om de verkliga piraterna visar sig inte stå fiktionen efter när det gäller dramatik. Därtill rymmer den en social dimension som sällan berörs i filmer och böcker om pirater.
Piraterna utgjorde inte bara ett hot mot handel och sjöfart. Genom sin demokratiska organisering utgjorde de också ett hot mot den existerande samhällsordningen.
I stark kontrast till de samtida despotiska staterna och de hårda arbetsförhållandena ombord på handelsskepp och örlogsfartyg, växte bland pirater fram ett egenartat egalitärt samhälle där kaptenen valdes av manskapet, spriten fördelades jämnt och människor av olika ras, klass, nationalitet och kön arbetade sida vid sida.
Fattiga såg piraterna som hjältar. Sjömän lockades att desertera till dem för att få ett drägligare liv.
I längden kunde inte stormakterna tolerera detta. Piraterna utnämndes till hela mänsklighetens fiender och många av dem slutade sina dagar i galgen.
Men i den folkliga fantasin segrade de. Där har piraterna fått en förmodligen evig revansch mot sina banemän.