Postjakter, vevslupar och luftseglare

Postjakttrafiken till och från kontinenten har mycket gamla anor.
Resorna mellan Skåne och Tyskland över Östersjön var ofta besvärliga
och ibland kunde överfarten ta flera dygn. Vevslupstrafiken runt
Stockholms vatten inleddes på 1820-talet, och de små farkosterna
hanterades oftast av dalkullor, som vandrat ned till huvudstaden för
att få försörjning. Denna lokala företeelse var tämligen unik ute i
Europa, och utländska resebeskrivningar från Sverige innehåller
ofta utförliga berättelser kring vevslupstrafiken, dalkullornas klädsel
och uppförande som särdeles märkvärdigt.
Assessor Johan Paul Juringius var en person som ansåg att den
begynnande ångbåtstrafiken i början av 1820-talet inte hade någon
framtid. I stället experimenterade han med egna konstruerade farkoster
som framdrevs medelst ett av honom uppfunnet trampkors.
Under historien har kölden under vissa vintrar varit mycket
sträng. Berättelser om dessa kalla år har levt kvar i folks minnen,
och i boken berättas om äventyrliga och direkt livsfarliga vandringar
över det isbelagda Öresund.
Luftballongen uppfanns i slutet av 1700-talet och ganska snart
uppstod som ren underhållning uppstigningar med allehanda konster
i luften. På sommaren 1891 kom en rysk yngling till Stockholm
och utförde uppstigningar från Mosebacke Etablissement. Efter
endast några uppstigningar gick det överstyr och luftseglaren Victor
Rolla gick en hastig död till mötes. Detta berörde hela Stockholm
och kortegen genom staden och begravningen blev statsmannamässig.