Profeten är en hyllning till livet. Huvudpersonen är en profet som har vistats i främmande land i tolv år och nu gör sig beredd att återvända till platsen där han har sina rötter. De människor han har lärt känna ser helst att deras älskade besökare stannar kvar hos dem, men han är obeveklig. Innan hans skepp seglar iväg vill han dock dela med sig av sina tankar om den jordiska tillvaron. Han berättar med poetisk glöd om kärlek, äktenskap, glädje och sorg, självkännedom, gott och ont, döden och annat som upptar människors tankar. Och han gör det med en vishet som talar direkt till våra hjärtan och skänker oss sinneslugn i en hektisk värld.
Vems ord lyssnar du helst på år 2025, i oron och bruset? Är det Gibran? "vet att gårdagen endast är innevarande dags minne, och att morgondagen är dess dröm. Och att det som sjunger och begrundar inom er ännu har sin hemvist i det första ögonblicket då stjärnorna ströddes i rymden." Andas in, andas ut :)
"Människor i Orfalese, ni kan dämpa trummans ljud, och ni kan lossa lyrans strängar, men vem skall befalla lärkan att inte sjunga?" Med lyrik av den här kalibern i ryggsäcken kan vi ta oss igenom det mesta!
(Obs att boken har en vackrare utsida än bilden här intill: Kom in i butiken och titta!)