Som om jag vore något mycket dyrbart

På Grågatan i Sunns stad bor Tokgubben. Det är så han kallas, och han är lika grå som gatan han bor på. Själv bor Sunn på Sorgenfrigatan. Men sedan den dagen Klara Öst befallde att de skulle attackera Tokgubben, stämmer inte det namnet längre. Minnet av den hemska händelsen är en sten i Sunns mage, en tung hemlighet som ingen får veta. Inte ens mormor som kommer för att hälsa på, i en hel vecka - en ocean av tid!

De är som Ler och Långhalm, Sunn och mormor. Världens bästa mormor, som man kan prata med om allt, leka ordspråksleken med och som följer med till badhuset. Mormor förklarar så bra, både orden och livet. Och hon lyssnar. På riktigt. Drömmen, den kan Sunn berätta om för mormor. Den om havet och öknen och den karmosinröda rosen. Drömmen som fick henne att undra varför Tokgubben är så ledsen, och som fick henne ta reda på mer om honom: Att han heter Gilbert, och att det finns en hemlighet även i hans liv, en hemlighet som har gjort honom till Tokgubbe.

Men att pojken i drömmen är hennes himmelsbror, det går inte att berätta. Inte ens för mormor. Det känns som en hemlighet, det också. Lika hemlig som stenen i Sunns mage. Hon måste hitta något sätt att göra klart den sorgen. Precis som Gilbert måste göra klart sin. Så att skrattet får komma tillbaka. Och pappa, som blir så arg så att Sunn blir rädd, han har visst också en sorg att göra klart. Så att han kan lyfta upp henne, se på henne med varma ögon och hålla henne i sin famn. Som om hon vore något mycket dyrbart.

Terri-Lynne Waldvik är fotograf, skådespelare och dramatiker. Hon har tidigare skrivit flera pjäser. Hennes debut som barnboksförfattare är en tätt vävd berättelse om drömmar, sorg och hopp. Om glädjen över orden, behovet av vänner och drömmen om en hund. Och mycket, mycket mer. En riktig högläsningsbok!