Totalitarismens psykologi

Alltsedan terroraktionerna den 11 september 2001, har Västerlandets demokratier upplevt tendenser till totalitära strömningar i staternas organisation. Denna utveckling ställdes på sin spets under Coronapandemin då tidigare liberala samhällen över en natt låste in sina medborgare med utegångsförbud och genomförde kraftiga inskränkningar i individens friheter ofta helt utan föregående debatt.

I Totalitarismens psykologi undersöker den belgiske författaren Mattias Desmet den form av masshypnos som kan uppstå i samhällen vilka atomiserats, stressutsats och som söker efter ny riktning, mening eller nya sociala band.

Desmet förklarar här varför »totaliserade« människor ofta inte vill »vakna«, varför de ofta är självdestruktiva och hur totalitarismen besynnerligt nog kan ses som arvtagare till upplysningens mekaniserade vetenskapsidéer. Mattias Desmet riktar också skarp kritik mot det tvingande grupptänkande som utvecklats i den demokratiska världen åren före pandemin och anknyter till Hannah Arendts teorier om totalitarismens väsen.

Mattias Desmet är professor i klinisk psykologi vid universitetet i Gent. Han har skrivit ett flertal böcker och är flerfaldigt belönad i sitt fack. Totalitarsimens psykologi är den första bok som översatts till svenska och beskrevs när den kom ut i engelsk översättning som »årets viktigaste bok«.