Tuppdagg

Tuppdagg - en härlig skröna om Stures första tid som jazzmusiker, med samma vildsinta humor som i t ex Gökmannen och samma varma jazzrytmer som i t ex Änglar blåser hårt.
   En efterlängtad nyutgåva av en av pärlorna i Dahlströms författarskap. Boken utkom första gången på Bakhåll 1991 och har länge varit slutsåld och antikvariskt eftersökt.
   Huvudpersonen heter Svenne Spjuth och arbetar på vapen- och cykelfabriken i Huskvarna och drömmer om att bli jazzmusiker. Han vantrivs kopiöst som industrislav. Han slipar cykelnav och bromshylsor och drömmer sig bort till liv helt i kärlek och musik. Jobbarkompisarna tråkar honom för att han hänger sig åt något så orealistiskt som artistdrömmar.
   Han får sin första anställning i orkester via annons. Han ringer upp bandledaren från en telefonkiosk och lägger ner luren och tar tre steg bakåt ut i gruset och provspelar per telefon. Gitarr och ståbas, spelar för livet, drar igenom hela sin repertoar av stilar, nynnar som Slam Stewart, bränner av All The Things You Are. Folket på torget samlas i ring runt honom och applåderar. Han får jobbet. Provanställning i tre månader. 13 kronor och 60 öre om dagen och fri mat.
   Han reser till den lilla norrländska stan och Stadshotellet där orkestern håller till. Han förväntar sig att möta ett gäng svarta amerikanska jazzkillar som ska slita in honom i en hip jazzvärld med evighetslånga jamsessions. Så han får närmast en chock när den krassa verkligheten slår honom i ansiktet. Det visar sig att orkestern endast består av tre musiker med en snittålder på 84 år som helst spelar wienervalser. Det enda som rör sig på scenen är fingrarna och de rör sig krassligt. Episoden är självbiografisk, så dråplig var faktiskt Stures första orkesteranställning, den varade i tre månader 1944. Sedan blev det anställningar i många olika jazz- och dansband under 40- och 50-talet.
   En rad starka episoder om barndomens dagar i järnspisrummet i Huskvarna, om den dahlströmska släktens två sidor, de tryggt rotade hantverkarna och gjutarna på morssidan - mostrarna som alltid myllrade i det ångande köket, charleston-dansande duvögda locktångsosande mostrar som strödde filmtidningar omkring sig och provade Mary Pickford-miner framför spegeln eller tvättade brösten över diskbänken - och de rotlösa sjömännen på farssidan - med raspande röster och kortlekar och halvlitrar och utslagna tänder. Och mycket mer.
   Här finns också flera humoristiska sexepisoder, helt i den stil som senare skulle bli Dahlströms adelsmärke. Sture Dahlström-kännare noterar att det är just här i Tuppdagg som Stures humor-sex-episoder inleds. Tuppdagg är skriven efter Änglar blåser hårt, Kaktusstigen och Mässingsmannen, men före Gökmannen och Den galopperande svensken.