Vägskäl : pingströrelsens kursändring under 1950-talet

Femtiotalet innebar ett vägskäl för den svenska Pingströrelsen. Den rörelse som byggts på ett starkt informellt ledarskap fick plötsligt problem när ledaren Lewi Pethrus 1958, efter nästan ett halvsekel, lämnade sin formella position som föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Frustrationen som uppstod när Pethrus inte längre hade tillgång till och kontroll över tidskrifter, förlag och konferenser drabbade inte bara honom utan hela rörelsen. Hur skulle den nu organiseras? Dessutom var femtiotalet en tid av andlig förnyelse i Pingströrelsen. Efter ett fyrtiotal på tomgång kom nu »helandeväckelsen«, »särlaregns väckelsen« och »förnyelseväckelsen« att på olika sätt prägla och i vissa fall splittra rörelsen. I kalla krigets skugga kom dessa väckelsevågor, till sammans med ett stigande intresse för eskatologi, att förnya och förändra rörelsen på olika sätt. Den här boken handlar om detta avgörande decennium i svensk pingströrelse. Den ger oss en bakgrund till kursändringen genom att skildra de dåtida samhällsförändringarna i Sverige. Den sätter också in händelserna i ett internationellt perspektiv. Särskilt skildras kontakterna mellan Sverige och USA. Den förser oss med speciella skildringar av de olika väckelse vågorna och vi får även en jämförelse mellan den teologi som predikades på femtiotalet och den som framfördes vid pingstväckelsens början. Slutligen sätts det dåtida maktskiftet i Pingströrelsen in i ett historiskt perspektiv. Artiklarna har fötts ur seminariearbetet vid Institutet för Pentekostala Studier i Uppsala. Författarna är, eller har varit, knutna till Uppsala uni versitet i ämnena kyrkohistoria eller kulturantropologi.