Vera Veronica

På post som vakt i en sank sänka blickar Vera ut över nejden; över den värld som är hennes; den värld som kanske till och med är hon. Hon är värn för en motståndsgrupp som, i takt med att med att decennier blivit till sekel, gjort allt mindre motstånd och blivit allt mindre av egentlig grupp.

Något - månne är det duggregnets monotona meningslöshet? - får henne att från sin avsides belägna position initiera en förändring ägnad att först återställa gruppen till grupp, sedan förvandla motståndet till verklig motmakt. Men verklighetens vägnar äro outrannsakliga, och vart den som hon nu beträder kommer att bära henne vet hon icke, men väl vet hon att hon väljer här, och hon väljer nu. Eller så väljer hon aldrig.

Vera Veronica, den tredje fristående boken i Jörgen Hasslers framtidssvit Requiem, är en berättelse om att göra motstånd i en tid då motstånd inte borde vara möjligt. Berättelsen är helt och hållet påhittad men bygger på hans egna erfarenheter av att vara en av dom mer centrala aktivisterna i 1990-talets extremvänster.