"Huset vid Pärlälvens slut" av William Älgebrink

Tina 5/5

"Personligen gillar jag inte skräck men satt fängslad från första till sista sidan tack vare att allt var så spännande."

Boken handlar om busschauffören Dylan som lever ensam i skogarna utanför Jokkmokk som har en stor saknad efter sin storasyster. Som mår sämre och sämre för varje dag men försöker rädda sig. 

Men det finns också en liten pojke som åker med Dylans buss varje dag till skolan som stöter på ”Bussis” en snöig dag när han handlat med sin mamma. Grymt bra bok som har ett väldigt spännande upplägg från dom första till sista sidorna med tvist av skräck. Personligen gillar jag inte skräck men satt fängslad från första till sista sidan tack vare att allt var så spännande.

Ingela 3/5

"En bok som kanske kan hjälpa oss att se tecken på psykisk ohälsa som tyvärr ökar i vårt samhälle."

En märkligt tvingande bok där den berättande rösten drar in läsaren i Dylans värld där galenskap o synsätt ärvts i generationer men där mycket kunde varit annorlunda om samhället inte bara blundat för olika händelser. Kalla kårar följer min ryggrad när vi följer den lille pojkens öde. Genom barnets naiva ögon och tron att vuxna ska vara snälla har han ändå en förståelse för ett sjukligt beteende vilket också till viss del hjälper honom. Hans trygga uppväxt har gett honom viktiga verktyg att ta till.

En bok som kanske kan hjälpa oss att se tecken på psykisk ohälsa som tyvärr ökar i vårt samhälle. Och att vi måste sluta blunda.

Lättläst men obehaglig. Men helt klart en intressant författare som jag säkert läser igen.

Hans 4/5

"William Älgebrinks målande penna skapar karaktär i en miljö som utmanar läsarens känslor och ställningstagande."

"Jag måste söderut, inget är som förut, jag måste bort härifrån."

Ella-Kajsas beslutsamhet om att lämna familjen i Kåbdalis för i en 3-årig vidareutbildning i Uppsala störs av kärleken till sin lillebror Dylan och hans rädsla av att bli lämnad av henne. 

På släktgården i Kåbdalis hundraett, vid Pärlälvens slut, har man under generationer fått kämpa för sin överlevnad men aldrig har någon lämnat gården för sin egen vinnings skull. Mamma är obeveklig, väl medveten om att Ella-Kajsa bara korsa kommungränsen, så kommer de troligen aldrig att få se henne på gården igen. Dessutom är det hög tid för barnbarn att föra släktet vidare. 

Mamman övertygar maniskt den äldre brodern, Vincent, om att systern måste övertalas i ord och i handling om att stanna på gården. Misslyckandet blir totalt och slutar med en ofattbar tragedi. 

I skuggan av sin familj och sin systers minne växer Lillebror Dylan upp. Utbildar sig till busschaufför men mår psykiskt inte bra. 

Ibland känner Dylan inte sina egna hjärtslag trots att Dr Swan intrygar att EKG och blodprov visar normala värden. 

Men Dylan ger sig inte "Nåt måste vara fel!" "Jag hör röster!" "Jag måste ha blod!"

William Älgebrinks målande penna skapar karaktär i en miljö som utmanar läsarens känslor och ställningstagande. 

Karin 3/5

"Scenerna med huvudpersonen Dylan och hans syster är bokens fina tråd. Deras relation illustreras i vardagssituationer som visar deras starka relation."

Scenerna med huvudpersonen Dylan och hans syster är bokens fina tråd. Deras relation illustreras i vardagssituationer som visar deras starka relation. Förlusten av systern kanske också blir en av orsakerna till hans psykiska sjukdom med de röster som Dylan hör, rädslan för att hans hjärta ska sluta slå och hans tro att en annan människas liv kan rädda honom. Men det är också när han går över gränsen och dödar som boken tappar fokus och i trovärdighet. Inte känns heller hans dysfunktionella familj äkta. Däremot återfinns nyanser och djup i beskrivningen av Dylans och Pojkens relation. Pojken är den starkaste karaktären i boken och med prosa som tar med mig som läsare in i bokens händelser. Det går nästan att känna smaken av de gelébjörnar som Pojken äter som tröst, när han värmer dem för att de ska bli godare. Bilden av Dylan som en kallhamrad mördare med ett gott hjärta blir oskarp och lite för spretig för att kunna få mer än en trea i betyg.  

Patrik 4/5

"Det är en dramatisk berättelse och detaljerat beskriven historia som tidvis får mig att känna visst obehag."

Huset vid Pärlälvens slut författad av William Älgebrink är en dramatisk historia om Dylan samt hans familj i norra Sverige. Dylan har sedan barnsben haft en krånglig uppväxt av en dominant mor och stygg storebror. Den enda han gillade var hans storasyster. Över tid utvecklas en psykologisk störning hos Dylan där han känner att hans hjärta slutar att fungera och det finns enligt hans inre röster ett sätt att få fart på hjärtat igen, genom att dricka blod. 

Rösten i huvudet blir starkare och Dylan dyker ner i ett svart hål. Där utvecklingen leder till både död och kidnappning. ”Pojken” i dramat får kämpa med gråt, rädsla och hjälplöshet.

Det är en dramatisk berättelse och detaljerat beskriven historia som tidvis får mig att känna visst obehag.
När upplösningen närmar sig kan man inte släppa boken utan det blir sträckläsning.