När isen sjunger av Linda Edgarsson

Marie 3/5

Läsaren kommer nära kvinnoöden i början på 1900-talet som ändå känns aktuella för oss idag då vi måste påminna oss om att det inte är så längesedan vi inte hade kvinnliga rättigheter, som att kunna välja abort och anses som en fullvärdig medborgare när man ej var gift. Den berör också emigrationen som en möjlighet att starta på nytt och tydliggör hur svenskar levde i det nya landet, i svensksamhällen där en första generationen inflyttade och även delvis generation två inte blev särskilt integrerade utanför dessa gemenskaper. Också nyttigt för oss att läsa om och fundera på i vårt samhälle idag.

Detta är tredje boken i en serie, den var fristående vilket innebar att mycket av boken gick ut på att förklara tidigare skeenden. Det lyckades författaren med, men jag skulle önskat att jag läst de två andra först för jag skulle vilja ha kunnat tränga djupare in i huvudpersonernas känslor.

Katarina 5/5

När det kommuniceras att boken du kikar på är en ”fristående” del av en trilogi kan det tolkas som att boken går att läsa utan sitt sammanhang. Men åh vad jag önskar att jag läst de två första delarna i denna trilogi (Där vassen viker och Lundens hjärta) innan jag tog mig an den här sista delen!

Inte för att berättelsen blir obegriplig – utan för att jag så gärna ville spendera längre tid med karaktärerna, i tidsperioden för dryga hundra år sedan på den småländska landsbygden. Här skildras människoöden på ett rakt och enkelt sätt, vilket känns tidstypiskt. Kvinnors kamp med skuld kontra längtan, hur det enkla och hårda bondelivet livet bara ska genomföras trots motgångar, och i glädjeämnen.

Det är intressant hur personernas olika identiteter skildras i När isen sjunger. Som läsare lär jag känna dem trots allt som inte uttalas dem emellan. Relationer och deras öden är ofta långt ifrån enkla. Här finns verkligen djupet i berättelsen. Kan inte låta bli att dra paralleller till idag – tänk vad komplicerat vi lever våra liv trots alla bekvämligheter.

Författaren flikar in många detaljer om naturen, årstiders skiftningar, gårdens sysslor och föremål som bidrar till att det är lätt att leva sig in och förvinna bort med tiden. Det märks att Linda Edgarson gjort en gedigen research. Erika, Hilda och andra karaktärer fastnar hos mig även när jag lägger ifrån mig boken.

Av någon anledning stör jag mig på att småländskan poppar upp i dialoger, det tar ett tag att vänja sig vid orden i skrift.

Kan varmt rekommendera boken till läsare som liksom jag fascineras av vår historia och livsöden, särskilt ur kvinnors perspektiv. Läs då trilogin från början så har du garanterat en lärorik och känslofylld resa framför dig. 5 av 5 stjärnor

Christina 4/5

Det är med glädje, frustration och sorg jag möter karaktärerna i Lindas romantriologi igen. När boken inleds 1904 har Erika rest till Nordamerika för att återse och försonas med sin mor Hilda och fadern Erik samtidigt som hon hoppas på en återförening med Jacob som är far till barnet hon väntar. Man kan känna Erikas alla känslor som pendlar mellan ilska, sorg och förhoppningar, som i många fall ter sig orealistiska i läsarens ögon. Mötet med fadern blir ömsint och positivt men samvaron med Hilda blir svår och inte som Erika förväntat sig. Erika återvänder därför ensam till Småland när dottern Gunhild fötts.

Igenom hela boken får man följa Erika och Hildas kamp mot en försoning och förståelse för hur de handlat mot varandra och andra i deras närhet. Hur Erika än försöker handla annorlunda än sin mor upprepas vissa mönster på samma sätt som årstidernas växlingar är ofrånkomliga i ett kargt och stenrikt Småland på 1800-talets slut. Man lever sig in i Erikas känslor och önskar ibland att man kunde säga till henne att hon gör så gott hon kan och ge henne en stärkande kram.

Författaren beskriver på ett målande sätt hur livet på en gård i Småland fortgår både under år av missväxt, men även under glädjestunder. Boken genomsyras av en närhet till natur och djur och även kyrkans makt över människorna framgår. Allt beskrivet ur kvinnornas perspektiv och det ger en inblick i kvinnornas, många gånger tuffa, levnadsvillkor och vilken betydelse det har att handla rätt och inte dra skam över sin släkt. Tyvärr något som fortfarande genomsyrar vissa kvinnors levnadsvillkor. Mitt i detta ger Erikas styrka och kamp för att leva som hon själv väljer kraft och hopp. Man får också en glimt av tidens gång när det beskrivs hur en kringresande fotograf kommer till gården för att ta ett släktfotografi.

På det hela taget är det en välskriven bok som väcker känslor av både glädje, irritation och även få mig att gråta en skvätt. Helt enkelt en bra läsupplevelse som väcker känslor och beskriver en del av vårt lands utveckling.