"Invid den stora skogens rand" av Leo Vardiashvili

Birgitta Malmberg 4/5

“En roman där absurda händelser och bisarr humor blandas med mörker, krig och kärleken till det man lämnade.”  

Huvudpersonen Saba har bott i England sedan 18 år tillbaka. Han flydde från Georgien som liten tillsammans med pappa och sin bror Sandro. Mamman fick stanna kvar, pengarna räckte inte för att alla skulle kunna fly.   

När pappan, efter lång tvekan, åker tillbaka till Georgien och bröderna förlorar kontakten med honom bestämmer sig först Sandro och efter en tid även Saba för att åka efter och leta upp honom.  

Bland de första Saba möter när han landat i Georgiens huvudstad Tiblisi är taxichauffören Nodar. Nodars bisarra humor( som får mej att skratta när jag läser) och försök att navigerar sig fram utan att väcka uppmärksamhet från polisen, blir ovärderlig men också farlig.  

Förutom Nodar har Saba också sällskap av röster från döda släktingar som ger mer eller mindre bra råd och uppmaningar.Det är på den resan genom ett fattigt, farligt och korrupt Georgien vi får följa med.Första delen av romanen ger många skratt men mörkret tar över i andra delen.  

Eva Alfvin 4/5

“En bok som var mer spännande än vad jag hade förväntat mig och som bitvis var svår att lägga ifrån sig.” 

En bok som var mer spännande än vad jag hade förväntat mig och som bitvis var svår att lägga ifrån sig. Boken handlar om Saba som reser tillbaka till det gamla hemlandet Georgien för att leta efter sin pappa och bror som återvänt tidigare var för sig och som båda har slutat höra av sig. Saba följer ledtrådar som de lämnat efter sig men har även hjälp av en lokal taxichaufför samt röster från det förflutna. Men vill de honom alltid väl…?  

Jag gillade den stundtals humoristiska tonen trots att handlingen ofta var långt ifrån lättsam. Jag uppskattade dessutom att få lära mig lite om Georgien. 

Hanna Svensson 4/5

“Det är en bra och fin bok som jag gärna rekommenderar att läsa.” ​

Vi får följa den unge Saba tillbaka till ett för honom annat fädernesland, ett skadat Georgien som han lämnade som barn under inbördeskriget 1991. Far och två söner flyr till England och lämnar modern kvar i landet. De får aldrig återse henne igen.

18 år senare vänder fadern tillbaka till hemlandet men försvinner. Äldste sonen beslutar att finna fadern och beger sig efter honom till Georgien. Kvar i London är Saba. Men när även brodern slutar att höra av sig tvingar Saba sig att göra samma resa som sin bror och far gjort.

Väl i Georgien möts Saba av ett land han inte känner, men samtidigt väcker så många minnen, goda som sorgliga och han tvingas möta sig själv genom de människor som tidigare fanns i hans liv som liten pojke – nu genom hans tankar och fantasi. Vi får följa Sabas desperata sökande efter spår som lämnats av hans broder, likt brödsmulorna Hans och Greta lämnade i skogen.

Författaren Leo Vardiashvili har ett språk som flyter på men ibland utmanar. Det är en berättelse med väl beskrivna och uppmålade scener som tar en med på en slingrig färd med en del svåra namn och orter. Det är spänning och sorg och nyfikenhet som gör att man måste fortsätta att läsa lite till och lite till. Det jag upplevde svårt var de stycken där man läser teaterpjäsen, med scener och dialoger, där jag tappade lite av nyfikenheten och lusten av läsandet. Det är en bra och fin bok som jag gärna rekommenderar att läsa.  

Monica Antonson 3/5

Boken handlar om en flykt undan krigets Georgien och sedan återvändandet tillbaka. De som flyr landet är Irakli och hans två söner, Sandro och Saba. De hamnar, efter att ha passerat genom många länder, slutligen i England och det blir deras nya hemland. Kvar i Georgien är Eka, fru och mamma. Hon kunde inte följa med då ekonomin inte tillät det. 

Saknaden efter Eka är stor och Irakli vill gärna åka tillbaka och hämta henne men modet sviker honom gång på gång. Efter många år återvänder han dock till Tbilisi men kort därefter meddelar han sina söner att han ”gjort något som inte kan göras ogjort”. Han uppmanar dem att inte söka efter honom.  

Sandro beslutar sig efter en tid för att åker iväg och söka efter sin far och uppdaterar dagligen Saba om vad som händer, men ganska snart upphör även denna kontakt. Saba inser då att han måste åka och söka efter båda två. 

Under Sabas sökande i Tbilisi får man stifta närmare kontakt med hans hjärnspöken. De är ofta närvarande och kommunicerar med honom på gott och ont, vänskapligt och aggressivt. 

Jag tycker att boken var speciell men inledningsvis lite svår att greppa. 

I Tbilisi möttes Saba av djurparkens förrymda djur. Endast författaren vet vad han menade med dessa djur. Jag såg ingen symbolik med djuren och tyckte inte de gav någon mening åt boken. 

Märkligt i början med rösterna som pratade med honom men mot slutet tyckte jag ändå att de hörde till och förstärkte berättelsen. Rösterna beskrev honom före och under resan till Georgien och utgör en summering av hans barndom där. Det som hände när han var barn fick konsekvenser och formade hans liv.  

Författaren har många målande beskrivningar, bl.a. av Tbilisi, såsom dess skrythus med fina glasfasader, gamla sovjetgråa hus, en f.d. fin botanisk trädgård, nivåskillnaderna i staden och de olika stadsdelarna. Resan mot Ossetien var också fint skildrad, intressant och bitvis lite humoristisk, för att sedan sluta med sorg och glädje. Givetvis skulle man vilja veta vad som hände sen…