Beirut Blues

Asmahan skriver brev, desperat, vältaligt, fängslande för att ge mening åt sitt liv och kasta lite glans över det. Men hon skriver också för att belysa kriget som söndersliter hennes land och återkalla sina minnen av det forna Beirut arkitekturen, lukterna, folket, prakten innan det bleknar bort.
I dessa stämningsmättade, sensuella, pregnanta och roliga brev frambesvärjer hon med avväpnande öppenhet en kvinnas liv och lustar i en krigshärjad stad och hennes känsla av att vara gisslan i sitt eget land.

Medan hon skriver till en vän i exil, till sina älskare, till sin idol Billie Holiday, till sin älskade mormor växer den ena berättelsen ut ur den andra. Kärleksfullt registrerar hon de förbluffande detaljerna i sin tillvaro, umbärandena, de riskabla kärleksaffärerna, den svarta humorn, den småaktiga missunnsamheten i en delad stad och sin ambivalens inför den nya ordningen där feodalismen ersatts av vapenhandel och fruktodlingarna av opium.

Till slut frestas hon att lämna staden med Jawad som hon har blivit ohjälpligt förälskad i, och i det sista brevet finner vi Asmahan på flygplatsen...

Beirut Blues är en storartad roman: ett närgånget och gripande porträtt av en lidelsefull kvinna och en oförglömlig skildring av ett land vid korsvägen.

"En mun är till för lust och lidelse, inte bara skrikande och ätande, manar hon sina libanesiska landsmän. Bättre än så går väl inte att uttrycka blues på prosa."
- Per Jönsson, DN