En gång kände jag

Jag gick hos en psykolog som sa att det kanske inte var bra för mig att jobba med konst. Hon sa att jag var begåvad men att jag inte var mogen nog att hantera min begåvning, att jag inte var ett med mig själv. Jag sa att jag aldrig lyckats få ihop ett manus som jag varit nöjd med. Hon sa att det inte var så konstigt, du har ju inte ens lyckats få ihop ett liv som du är nöjd med.

Berättaren i Sofia Elies mörka men varma roman är en kvinna i 25-årsåldern som nästlar in sig i sitt eget liv. Är det verkligen normalt att sucka så här mycket? Efter två uppbrott och många flyttar sitter hon hos en psykiatriker och försöker reda ut allt. Hon tänker på Erik och på p. Men mamma säger: Om du saknar dem båda så saknar du nog bara vem som helst och inte någondera av dem egentligen.

En gång kände jag är en roman om kärlek och uppbrott och om det olidliga i att växa upp och försöka bli sig själv. För att reda ut sitt eget kaos konsulterar berättarjaget idoler som Eva Hesse, Jenny Offill, Agneta Pleijel, Märta Tikkanen och Bea Uusma. Kanske de egna gränserna blir tydliga först när man ser sig själv i förhållande till världen och personerna runtomkring? Insprängd i romanen finns en multimodal rehabiliteringsjournal.