Utopier i verkligheten

Novellsamlingen Utopier i verkligheten som utkom 1885 intar på flera sätt en särställning i Strindbergs produktion. De fyra novellerna - Nybyggnad, Återfall, Över molnen och Samvetskval - är mer internationellt orienterade än så gott som allt annat i hans skönlitterära författarskap och innehåller de klaraste bekännelser till socialismen som han gav skönlitterär form. Därutöver gestaltar de mycket av den kvinno- och äktenskapsproblematik som han samtidigt uttryckte i Giftas. Åtskilligt är frukten av intensiva studier i den dåtida samhällsorienterade litteraturen, även om mycket finns föregripet i hans eget tidigare samhällskritiska författarskap. I novellerna förenas den strindbergska revolutionismen - med dess förbryllande blandning av liberala frihetsidéer, rousseauansk naturdyrkan, revolutionär nedrivningslust och socialistisk utopism - med intryck från en upprorsrörelse på modet vid denna tid, anarkismen i rysk tappning.

Men novellerna innehåller också mycket annat: grandiosa skildringar av trakten kring Genèvesjön, inte minst alplandskapet, djuplodande porträtt av människor i exil - ibland med tydligt självbiografiska inslag - och i Samvetskval, av många betraktad som en av Strindbergs bästa noveller överhuvudtaget, en gripande framställning av individens möte med kriget, vilken formar sig till en engagerad fredspredikan.