Emma Bovary is beautiful and bored, trapped in her marriage to a mediocre doctor and stifled by the banality of provincial life. An ardent reader of sentimental novels, she longs for passion and seeks escape in fantasies of high romance, in voracious spending and, eventually, in adultery. But even her affairs bring her disappointment and the consequences are devastating. Flaubert's erotically charged and psychologically acute portrayal of Emma Bovary caused a moral outcry on its publication in 1857. It was deemed so lifelike that many women claimed they were the model for his heroine; but Flaubert insisted: 'Madame Bovary, c'est moi'.
“Är det fel att önska sig kärlek och göra fel på vägen?”
I sin nyöversättning blir Flauberts verk lättillgängligt för den nya publiken och berättelsen lever vidare. En inblick i vad det innebar att leva i hemmet och inte vara glad i det. Emma vill ju mer och vågar önska sig det ohämmat. Desto mer hon får, desto mer vill hon ha. Danius förord ger dessutom boken en ny lyster, men vet du inte, och är typen av läsare som inte vill veta hur det slutar - råder jag dig att vänta med förordet till sist.
Jag kan sympatisera med Madame Bovary. Hon är långt ifrån bara en kvinna som tröstshoppar och är otrogen. Hon lever ett instängt liv långt ifrån allt det hon drömt om. Mannen är dumsnäll och trist. Grannarna lätt inskränkta. Idag hade hon säkert fått en diagnos. Man känner att författaren står på Emmas sida. Det var inte så här det skulle bli. Hon längtade ju bara efter kärlek som alla andra.